Kontrasten mellan värmen och solen i Jordanien och den kalla vintern i Prag var rätt påfallande i går.
Men att det blev en paus här hade den oplanerade fördelen att det gav en möjlighet att utynyttja den sena kvällstimmen för en del koordinering inför det kommande svenska ordförandeskapet.
Via någon förbindelse över Göteborg – som jag misstänker kommer att ha med sig Cecilia Malmström hit för möten – bär det under förmiddagen nu hemåt efter avslutad EU-resa i Mellersta Östern.
Och det finns åtskilligt att ta itu med på hemmaplan också.
Men arbetet för en snabb vapenvila fortsätter under dagen.
Dels i FN:s säkerhetsråd i New York.
Det är viktigt att man i överläggningarna där har möjlighet att komma till någon slutsats. Tidigare gjorde säkerhetsrådets ordförande ett uttalande – med stöd av dess medlemmnar – som krävde omedelbar vapenvila.
Jag har svårt att se att någon skulle kunna försvara mindre i dag.
Dels i direkta samtal i regionen.
Fokus ligger på gräns- och tillträdesfrågorna kring Gaza. Att de inte kan fortsätta på det sätt som varit fallet under de senaste åren borde vara uppenbart för alla och envar.
Det handlar inte bara om att bekämpa smuggling. Att stopp för vapensmuggling är viktigt för Israel är naturligt, men det handlar minst lika mycket om att framöver öppna upp Gaza för humanitär hjälp och vanlig handel.
Den tidigare avspärrningspolitiken har inte varit vare sig moraliskt försvarbar eller politiskt produktiv.
Att tro att man varaktigt och effektit kan bekämpa all smuggling samtidigt som man fortsätter med en strikt avspärrningspolitik är bara naivt.
Men allt detta är en bra bit lättare sagt än gjort. Djävulen finns – som vanligt – i detaljerna.
Och det gäller att få politiken rätt – annars kommer problemen bara tillbaka.
